poff!

HAHAHA, hej. :')
alltså bilden är så mobbad så att den är kul.
Okej, senaste nytt, i kort sammanfattning:

- Pappa & Maria har skaffat katt, villket är mitt absoluta
älsklings djur så jag är gladast.se över det.

- Mamma har hjälpt mig att beställa biljetterna till
Bring me the Horizon, det ska bli sjukt kul!
Längtar redan. (:

- Jag börjar få ångest över att skolan snart börjar,
men jag ska ju gå med I, och dessutom kom jag ju in där
jag ville, så lite kul är det ju också.


- Ella har kommit hem! detta var sista gången jag släppte iväg henne
säger jag bara. Jag var på väg att få en hjärtinfarkt när hon berättade massa
saker som hade hänt. Tur att hon lever typ. nemen nästan, haha.

Så, det var väll det. Alltså mina kläder bara försvinner,
hittils har 2 hoodies, 1 linne, 1 top/linne och massa underkläder
bara gått upp i rök. poff! Det är inte så jäkla kul.

murrveldjur!

Alltså jävlaskit!
Bring me the Horizon kommer till Sthlm & Gbg, och
mamma tar 12 398000 år på sig att beställa biljetterna,

för mitt kort fungerar typ inte.
Jag behöver boka biljetterna NU, dom kan ju lixom ta slut?
dom anpassar sig faktiskt inte efter henne.
vad är problemet? höööö.



I morgon är det fallens. Först ska jag dit med mitt I,
(Izabella)
på kvällen ska jag dit med Sussie-snoppkaka och även
träffa lovisa som jag inte har sett sedan Dingle.
Ska bli kul!

Jag kan fortfarande inte sova om nätterna.
Jag har aldrig stört mig på något så mycket så att jag inte
får någon som hellst ro i kroppen.
Jag kan inte sluta tänka, spekulera, kan inte slappna av.
Jag är så sur på mig själv så att jag vill krypa ur mitt skinn.
Josefin, du är så jävla dum!


The only thing I really know: I can't sleep at night.
I'm buried and breathing in regret.


Godnatt, om jag kan sova. Y

nothing on my lips is what it seems to be.

I may look happy, but honestly dear,
the only way I'll really smile is if you cut me ear to ear.

må arbetet löna sig

i förrgår träffade jag djood för första gången
på läänge. Det är dumt att det blir så sällan.
Vi tittade i alla fall på Marie Antoinette för
tusende gången, för att den innehåller den bästa
repliken ever: "Må arbetet löna sig."

Mormor Jonatan aka. Bree Van De Kamp hade även
bakat världens godaste Cupcakes som vi råkade
mosa lite på vägen.

Sedan gick vi hem till vänersborg i regnet,
vi såg massa sniglar som hade gruppsex på vägen.
Men sedan kom vi på att dom åt upp varandra.
















Marie Antoinette

Cupcake.

Te, Mormor Jonatan, Marie Antoinette.





OCH IDAG KOMMER IZABELLA HEM!
Josefin is happy as a myrslok.


Puss & Tjo.

sillmacka in your face!

Jag har äntligen fått tag i självbiografin
"vingklippt ängel" av Berny Pålsson.
Jag har just läst ut den, och shit vad den var bra!
Jag känner verkligen igen mig själv i massa saker
som hon breskriver på en så enkelt men så precis sätt.
Även om jag inte varit ens i närheten på att må så dåligt så
känner jag igen ångesten och tankebanorna.
Och när man läser det så förstår man hur sjukt och overkligt
det faktiskt var att tänka så. Jag rekomenderar den verkligen.
här är lite ur boken, typ smakprov.















































Det finns inget botemedel.

"Mår jag bättre?
Nej.
Vill jag bli bättre? Eller kanske ska jag uttrycka det såhär:
Finns det något att komma tillbaka till?
Jag tror inte det, för den emotionella cancern är inget som
drabbade mig plötsligt en dag, den har funnits med från början.
Jag minns ingeinting före sjukdomen, så därför finns det inte heller
något att komma tillbaka till.
Jag: Hur länge ska jag behöva leva med allt det här mörkret,
med cancern?
Sebastian: Den kommer du att få leva med hela livet.
Men du kan lära dig att kontrollera den istället för att den
kontrollerar dig.
Man skulle kunna tro att jag inte ville något än att bli frisk, men
det är inte så enkelt. För om jag blir frisk , vad är jag då?
Om jag skulle kunna kontrollera cancern så ställer det plötsligt massa
krav på mig. Det innebär att jag måste ta ansvar. Och välja verklighet.
Jag kan inte bli frisk så länge jag lever i olika dimensioner.
Men jag vill inte ha något med jordsligheten att göra.
Jag vill inte må såhär men jag har inget att komma tillbaka till.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att må bra.
hur det är att känna trygghet, tillit och harmoni. Sanningen är nog
att det inte finns något hem och inga vägar.
Det finns ingen början och inget slut, det finns inget som är rätt och
inget som är fel. Det finns ingenting över huvud taget för allt gick sönder
för så väldigt länge sedan.
Det finns inget botemedel."




Angels never die.

"Jag är en ängel. Ingen människa. Min verklighet började när mina
vingar växte ut. Det var då andetagen tog vid och det var då jag
började kunna urskilja stjärnor i mörkret jag lever i.
När jag flygande blickar ner från min gränslösa höjd kan jag knappt
urskilja människorna där nere. De tycks vara en grå och livlös massa
med tomma ögon. Jag föraktar dem.
Föraktar deras tankekontrollerade liv.
DenGråMassan är robotar. Programmerade till vad de tänker,
känner och gör.
Det är det ÖvreSvarta som programmerar dem.
Målet är att DenGråMassan inte ska känna, för då börjar de tänka
och det skulle äventyra DetÖvreSvartas makt.
Vi änglar går inte att programmera.
Och det är därför DeÖvreSvarta vill åt oss. Vi är farliga med alla våra
kännslor. Vi lever i sanningen. Sanningen är:
Nothing can stop us now.
Många människorobotar försöker rycka bort mina vingar, men deras
försök att nå mig är lönlösa, de är för långt borta, jag behöver
inte ens se dem. Och när jag någon gång tillåter dem att vidröra mig
så spricker jag som en såpbubbla. Jag har ingen skyddande hud.
De kallar mig sjuk. De säger att jag är svårt depressiv, har
borderline-personlighetsstörning och är psykotisk.
Schitzofren kallar de mig också.
Tror läkarna att de är gud?
Muhahahaha... jag tror inte på galenskap. Jag tror på änglaskap.
Enbart änglaskap.

Jag vill vara ängeln utan förflutet. Jag vill skära bort minnena,
klippa bort dem. Jag vill vara utan. Jag vill vara hon som står
i nuet utan att ha tagit några steg dit.
Hon som försvinner i nuet utan några steg bort.
Hon som aldrig var eller kommer vara. Hon som bara är.
Men jag är rädd för nuet. Mest rädd av allt är jag för att
det förflutna är nuet.
Jag vill vara friheten. Jag vill vara ängeln utan förflutet.
Är jag ängeln utan förflutet nu?
Är jag ängeln utan förflutet? Är jag...?
Nej. Jag är ängeln utan framtid.
Med sönderskurna armar och regn i ögonen.
Men om man dödar ängeln utan framtid är det då
ängeln utan förflutet kommer?
Är ängeln utan förflutet kanske döden?"






Gud vad skönt! jag är ensam hemma och har spelat
hög musik, gjort mig i ordning i lugn och ro medans
de andra hyr film och handlar mat.
Albin och Simon gíck mig på nerrverna förut,
jag skulle sätta mig framför datorn (för första gången på två dagar)
och då hänger dom bakom mig och stör mig. (medvetet)
Och när jag säger ifrån så går dom in i mitt rum och är i min
obäddade säng och lever runt där inne.
Och innan det så småretades dom, villket jag nolltollerans på när
jag är trött och sliten. Tillslut så ville jag bara göra två stora sillmackor,
binda fast dom, och trycka sillmackorna mot deras ansikten och gegga runt!
ååh, villken tillfredställelse det skulle ha varit!
Men i stället gick jag och la mig i sängen och försökte räkna långsamt till tio,
och det fungerade. Duktigt Josefin!
Nu mår jag i alla fall mycket bättre, och sedan blir det film kväll,
bla. I taket lyser stjärnorna.

puss & tjo.

överlevnads instingt

Såhär på kvällen kan jag bli välldigt fundersam..
Jag tänker på hur en enda människa kan påverka ens liv.
Hur alla människor man har mött under sin livstid har
påverkat hur man är idag.
Förut var jag så öppen och litade på andra.
Nu är jag rädd, ständigt på min vakt och alltid misstänksam.
Jag är rädd för att inleda nya relationer, villka relationer som hellst,
för att jag är rädd att bli sårad, besviken, utnyttjad, bestulen på min
energi, att ge och endast få skit tillbaka, att bli tagen förgivet.
För att jag har erfarenhet av det.
Jag har kommit upp ur min grop tackvare att jag inte litar på människor.
Det stör mig. För jag är egentligen social och vill tro det bästa om folk.

Men det värsta är att jag gör precis likadant själv.
Jag ser till att trampa först, så att dom inte trampar på mig.
Försöker visa att jag inte låter mig trampas på.
Men problemet är att dom kanske inte alls hade tänkt göra
mig illa. Då är det ju jag som har sårat någon helt i onödan,
någon som kanske bara hade goda avsikter,
någon som jag kanske tyckte om välldigt mycket egentligen.
Och då får jag ju såklart samma skit tillbaka.
Så i sista änden sårar jag mig själv ändå.
Det blir som en ond cirkel.
Som när jag gick på dingle, då kännde jag ingen i början,
och då drar jag med en gång på mig den kaxiga, tykna masken
som visar att man inte trampar på mig ostraffat.

Men det gjorde ju även att folk inte vågade ta kontakt med mig.
När jag träffade Lovisa (som jag senare började lita på och anförtro
mig saker åt) så berättade hon att innan jag kom fram och pratade med
henne så hade hon velat prata med mig, men inte vågat.
För att jag hade sett så jäkla kaxig ut.
Men allt eftersom att jag började lära känna alla så märkte dom ju att jag
inte var så tyken som jag utgav mig för att vara.
Sedan slutade jag ju på dingle för att jag inte orkade pendla mm.
Men jag har fortfarande problem med min undermedvetna
Trampa-först-så-överlever-du-taktik.

Det är till exempel mitt fel,
och bara mitt fel att jag är sårad och ledsen just nu.
För att jag har så förbannat svårt att lita på folk.
Men det är för att jag har mött människor i mitt liv som jag
har litat på, trott gott om, som sedan har huggt mig i ryggen
och oberört sett mig falla. Kännt mig så väl så att dom visste
precis villka knappar dom skulle trycka på för att få ner mig
till botten. Där vill jag inte hamna igen.
Så jag håller mig på den säkra sidan och har en gränns för hur
nära någon får komma mig.
Samtidigt så är det välldigt frustrerande att inte kunna
slappna av i en relation, utan att hela tiden vara berädd
på att hugga tillbaka.

Men det finns ju också människor som man träffar under sitt
liv som bevisar motsattsen.
Att det finns äkta vänner som aldrig skulle skada mig.
Jag har två vänner utav alla som jag känner som jag
litar till 110 % på, och några som jag litar typ 99,5 % på, haha.
Och det betyder inte att jag inte tycker om dom andra.
Det är bara det att jag är välldigt försiktig med villka
jag väljer att ge hela min tillit åt.
och det tror jag faktiskt att man ska vara.
Sedan så kan ju människor påverka en posetivt även
om man knappt känner dom.

I livet möter man människor som påverkar en posetivt
eller negativt. Jag tror att jag har blivit påverkad lite för
negativt. Jag har mött rent ut sagt elaka människor som haft
som plan att få mig att lida, att vända mina nära ifrån mig genom
att ljuga om mig. Som en slags hämd, men jag vet inte för vad.
Fast det är ju värre för sådana som har blivit mobbade tex.
Dom borde ha välldigt svårt för att lita på andra.
Jag är ialla fall tacksam över att jag alltid har haft människor omkring
mig som har stått bakom min rygg för att fånga mig när jag faller, det är faktiskt
ingen självklarhet att man har det.
Vad gäller min attityd som kan komma fram då & då så får jag verkligen jobba på det.


puss & Tjo.

Kvällsdopp på ursand.

En utav de bästa sakerna med sommaren är ändå kvällsdoppen.
Det är svalt och ljummet i luften, och nästan detso skönare i vattnet
efter att det har värmts upp under dagen.
Jag och Sussie kvällsbadade på ursand i förrgår,
och det var otroligt härligt.
Med oss hade vi jordgubbar, meloner, färsk annanas,
chipps, godis, smultroncider, och skvallertidning, ofcourse.
Även om det var varmt i vattnet så var jag först lite
badkrukig av mig, villket ni ser på en av bilderna här ovan.
Haha! jag bjuder på den.
Sedan så cyklade vi ju både dit och tillbaka,
och gud vad gött man sover när man har rört lite på sig.
Mycket lyckad kväll, synd bara att vi inte fick tag på Vicki också.

. happyface

Yaay! Jag kom in på mitt gymnasieval,

så det blir Estet design med världens bästa Izabella
efter sommaren! Happyface. :D

Nu ska jag äta lunch & sedan blir det liseberg.
Jag var hos doktorn i morses, villket var ett ganska bra
sammanträffande, för nu vet jag att mitt hjärta är starkt nog.
(så att jag inte får hjärtinfarkt när jag åker alla hemska saker menar jag)

Puss så länge.

Michael Jackson epedemi.

Alltså jag börjar bli jäkligt trött på att alla tjatar om Michael Jacksons död,

så därför måste jag också göra det. haha!
nemen jag får väll hänga på mängden och skriva ett litet blogg inlägg om mina tankar.
För det första så är jag inget fan av honom, och har aldrig varit,
(jag var till och med rädd för honom eftersom att han såg ut som jokern i batman)
När jag, Iza, och Jonatan var yngre så brukade vi
skrämma upp varandra med att michael jackson låg under sängen.

men det är klart att det är tragiskt eftersom att han
hade en jädra talang. Det kan man inte bortse ifrån.
Och på senare dagar så har jag helt ändrat uppfattning om honom.
Så om det hade funnits någon rättvisa i världen så tycker jag att han skulle
fått göra sin sista turne och säga hejdå till karriären och fansen.
Hela grejen luktar lite skummt när jag tänker efter..

han gick igenom en stor hällsokontroll för att försäkra turnen,
och han dör några dagar/vackor (?) innan den ska börja.
eh? lite konstigt faktiskt.
Men om det var mord eller liknade så kommer det nog aldrig fram
hur mycket dom än försöker.

Men samtidigt så borde han ha varit rätt sliten efter missbruket och
för att inte tala om pedofil anklagelserna.
Det borde slita något oerhört,
tänk dig själv vad hemskt att bli anklagad för något sådant.
Personligen så tror jag inte att han någonsin skulle göra illa ett barn,

eftersom att han var som ett stort barn själv.
Han var kanske annorlunda/speciell omkring barn eftersom att han hade
ett speciellt "förhållande" till dom, och var välldigt barnkär.
Men jag tror inte alls att det var på det viset.
Och att alla tar upp det och anklagar honom osv. fast han är död tycker
jag är fruktansvärt respektlöst.
Som tex. att vissa skriver såhär på sina bilddagböcker, bloggar mm:
"Ja! han är död, en pedoil mindre i världen."
Hallå? han är död, sluta anklaga honom för något du inte vet till 100%
att det är sant. Och speciellt inte en sådan sak.
Men det är tydligen sånt man får räkna med när man är kännd.

Vad gäller fansen som begår självmord så fattar jag det inte över huvudtaget.
Om man gör det så måste man vara väldigt
deprimerad förövrigt och att det liksom blir droppen?
Jaja, det är något jag inte förstår mig på.

nog pratat, R.I.P MJ.

Ella & Joss

- Caffe latte & mys i stammis-soffan på princess.
- Möte med Iza & Mona.
-Drogade turkar.
- Photo shoots på Fridaskolan i labratoriumet.
- Skräckland.
- Flugkladd.

Y

Midsommar

Iza kunde inte komma, som planerat, så jag ringde Vicki & bad henne
komma tidigar och joina mig när Ellas NV kompisar kom.
Men som vanligt så spelade vi upp varandra i stället och blev jätte panik slagna.
" Titta! det är fyra NV-barn i Ellas trädgård, precis bakom dig! "
oh, hemska tanke. haha.
Och när vi väl skulle presentera oss så får vi världens skratt anfall
(av typ rädsla/nervositet)
Sedan kom även Sussie, så vi tre satt och lekte med
midsommarstången och var rädda.
Det visade sig dock att dom inte alls var så NV typiska & farliga som vi trodde.

Jag och vicki klär midsommarstången aka. snoppen.
Haha, humorn är ialla fall på topp.

Finaste midsommarstången i sverige ju.
Små grodorna, små grodorna!
NV folket ville typ inte sjunka till våran nivå och dansa runt den. geeks. :P

Fabian: " hur månag tjejer behövs det för att tända en engångsgrill? "

Korvkattastrof!

Sedan kom 6785 måsar och försökte äta oss och våran mat!
Jag och sussie satte oss en bit ifrån under ett träd, för måsar är läskiga.

Men som tur var hade vicki ett paraply som hon jagade bort dom med.
min hjälte! :D

Snyggingen hon själv! :O

Sussie & halva vicki.

Fotboll

På väg hem till Ella för att äta efterrätt.

Ellas marrängtårta var massa god! :)
Sedan skulle alla spela något förutom Vicki, Sussie & jag somskulle iväg och prata med folk,
eller Vicki skulle detoch vi var livvakter. haha, sjukt.
Vi hamnade på vänersborgs konstigaste "förfest", haha, oh gosh.
Så vi cycklade därifrån ganska så fort. x)

Såhär mysigt var det när vi kom tillbaka senare på kvällen,
och jag suger på pratmakarna, haha.

Vicki & Linus talking in front of Italia.
Sedan åkte trollhätteborna/NV folket hem med bussen,
och vi skulle möta upp de andra igen.
Och Ella fick sitt livs komplimang av martin!
HAHA, jag får tyvärr inte säga den, för då blir hon sur,
men den gjorde verkligen min dag! oh gosh. :')

Hemma hos ella igen.
Jag , Ella & Vicki gjorde varm choklad & rostat bröd.
Mys! Y

Frammåt kl. 2:30 kom sussi tillbaka från Onsjö,
HAHA hon är helgalen den ungen.
Så då blev det till å sitta uppe en stund till med henne.
Vid 4 tiden kom jag, vicki, och ella i säng.
Ella sov i sin säng & Jag och Vicki i Ellas föräldrars sängar.
Vi har låg & barnslig humor i vanliga fall, men låt oss säga att den
blir minst dubbelt så värre när vi är övertrötta och inte kan sova..
Haha! så vi började med rollspel:
"Hur har du haft det idag *ellas pappa*?"
"Jo, ganska så bra, själv då *ellas mamma*?"
Sedan kom vi på att det var ett ganska porrigt sovrumm,
för det var speglar på hela väggen framför sängen,
och en stor fläkt. Så vi typ tänkte doggystyle & fångad av en stormvind.
fast egentligen var det ett helt vanligt rumm, men när vi är trötta så
kan vi få till dom mest konstiga tankarna.
HAHA, gud. inte något över trötta alls.
Sedan blev vi rädda och trodde att det stod en Clown i garderoben,
så vi ropade på Ella, men hon ville inte höra oss.
Så vi fick panik och ringde från mobilen till hem telefonen.
Och upp kommer en sur Ella och visiterar rummet.
Haha, stackarn.
Men kul var det!

Sommarlov

Nu är det sannerligen sommar, och idag har det varit nästan för varmt!
Jag tänkte sätta mig i kväll och lägga ut några bilder från sommaren hittills,
midsommar osv.
I morgon blir det Liseberg, och jag får åka med kussilinen
& min broder för att alla är så tråkiga..
(eller så är det bara jag som är den enda som faktiskt gillar att åka saker, haha)

puss så länge.

You've got a mouth like a razorblade.



NEJ, jag är inte deprimerad. Jag gillar att fota, och jag ser det som en slags konst.
Bara för att jag lägger ut olika bilder med texter som framkallar olika kännslor,
tex. glädje, deprision, illska, sorg, lycka osv. så betyder inte det att det
gäller mig personligen. För mig är det ett sätt att skapa och vara kreativ, precis som
att måla, teckna eller vad som hellst.
Dessutom så är det ju bättre att jag målar destruktiva saker än att
jag är destruktiv i verkligheten.
Det har liksom blivit mitt sätt att hantera mina kännslor, och jag
mår mycket bättre efteråt. Tex. denna bilden gjorde jag bara efter en låttext,
och är endast menad som konst från min sida.
Hoppas att ni förstår hur jag menar.