The style of Katy Perry.

Här är lite bilder på Katy Perry Outfits.

Jag gillar dem verkligen! 50 tal, 60 tal, 80 tal, osv.

blandas med 2000 tal, rosetter & glittriga muffins.

Allt blir till en underbar stil.

grraaaahhh

wtf are you lookin at?
keep on starin you might as well take a photo,
click click bitch take a fuckin photo.
yeah I am the bomb, tick tick.

I'll beat you to the ground until you turn black and blue,

'cause I'm better than you and I don't care.

j a g h a t a r d i g.

Mitt humör är inte så bra idag.

Failure.

Neej, allt var extremt fail igår.

Det är 120089 saker, - minst!

Jag orkar inte ens rabbla upp dem, det är så sjukt många

och allt bara händer på samma gång!

Och när man kommer hem helt dyngsur och blöt efter att ha gått

ut med Karins hundar med Ella så har man

tredje världskriget med pappa så att sakerna bokstavligen flyger i luften.

Inte så kul.

Dessutom så har jag ju fortfarande extremt ont i min fot,

ibland kan jag knappt gå på den för att det känns som att det sticker

in en kniv i den då. Den gör även ont när jag bara sitter helt still.

Och när äntligen vårdcentralen ringde upp mig för att jag skulle

få boka en tid (jag hade väntat hela dagen och nästan varit nära

på att hugga av foten helt)

så säger gubbjäveln att

"Nemen, om du inte har stukat den så är det ingen ide att du

ringer hit. Du får komma om några veckor om det inte går över."

Så det räcker inte att jag redan har gått i två veckor med den och

att den blir svullen efter en hel dags ansträngning, och att jag nästan

inte kan stödja mig på den ibland?

Han kan ju för fasen titta på den innan han ger en diagnos. ?

Men nej, han ska bara sitta där och flyta ut i sin fotölj,

få sin lön och plåstra om lite skrubbsår då & då.

Vårdcentraler är piss.

Dessutom så var kaffeautomaten trasig i går,

och det är ju en kattastrof om något!

Koffein är nästan en förutsättning för att arbetsmiljön ska vara bra.

Sedan så var det några tusen saker till, men jaja..

Nu är det i alla fall fredag. (freedaagar Y)

Jag vaknade och hade jätte ont i halsen och världens huvudvärk.

Jag ställde mig upp på golvet och förökte fokusera på villka kläder

jag skulle ha, men tillslut så fick jag ge upp. Jag skulle aldrig orka

stanna kvar på skolan så som jag mår nu.

Dessutom så är jag inte säker på om det var studiedag idag eller inte?

Det stod det på mitt schema, så det var ju lite konstigt.

Nu ska jag dricka te och mysa med katten & ninisen.

Tills papps, Maria & Alboup kommer hem.

Tjodelou.

I don't like girls.

Hej. Jag sitter i den svarta fotöjen i allrummet på våning fem.

Iza tittar på film på sin dator (för vi har håltimma) och jag

sitter här och tänker på att jag hatar tjejer.

Bitchessssssssssss.

Inte alla tjejer såklart, men de flesta.

Vi tjejer är verkligen fruktansvärda, egentligen, och det gäller nog

mig själv också även om jag inte alltid kan erkänna det.

Jag vet inte hur jag ska förklara.. men vi spelar alltid något slags spel,

ibland även med våra bästa kompisar.

I många romantiskakomedier så kommer detta ofta fram, och det stämmer alltid

så jäkla bra, även om det är en aning överdrivet. exempel:

Någon tjej sitter och pratar med hennes tjejkompis i telefonen och säger:

"ååh, lisa är så störande. jag orkar inte med henne!"

(Hon har pratat med Lisa två sekunder innan och inte sagt ett skit om

att hon stör sig, utan bara lådsats som ingenting och sagt

"hejdå och puss puss & allting.)

Sedan ringer hon till sin andra tjejkompis och klagar i stället,

fast hon egentligen borde ta upp det med Lisa.

Alltså detta var ett ganska flummigt exempel,

men jag hoppas att ni fattar poängen.

Tala ur skägget för fasen, jag vill inte höra från en kompis att en annan

kompis gått och klagat på mig i två månader medans hon inte har sagt ett skit

om det till mig.

Säg det till mig i stället så får vi det överstökat.

Det är tillexempel lättare att ha ett avslappnat samtal med en kille

som man inte känner än med en tjej som man inte känner,

för mellan tjejer blir det ofta något slags spel, tävling eller konkurans.

Det märks inte alltid så tydligt, men det finns där.

De tjejkompisarna som jag har nu håller inte på så, (vad jag vet)

men förut så umgicks jag mer i tjejgäng, där man kände vissa bättre

och vissa lite sämmre, och jädrar villket kaos!

Alltid är det någon som är sur på någon, eller någon som är

besviken och vägrar hänga med bara för att "hon" är med.

Gosh, jag saknar det verkligen inte.

Och det är ändå vanligast att tjejer umgås "i flock",

när det egentligen oftast inte klarar av det.

Ibland känner jag bara för att klappa till sånna personer.

Till exempel om man går förbi en tjej och hon rycker lite på ögonbrynet

och gör en knappt synlig blick, så är det ett tecken på att hon aningen

stör sig på en, eller något annat negativt som hon inte vill säga rakt ut.

Så då ger hon den sk. bitch blicken. Jag tål inte sånt.

Om någon gör så åt mig så har jag bara lust att smälla till henne i ansiktet och

skrika till henne att öppna käften och säga vad fan problemet är.

Men så gör man ju liksom inte, så jag ger en blick tillbaka i stället.

En riktigt tydlig.

Vi tjejer är verkligen hemska ibland. usch.

Nu ska jag snart ha fotografisk bild, sedan är det lunch/varm choklad med grädde, sedan är det estetsik verksamhet/bild, sedan är det engelska och seda slutar vi.

Efter skolan ska jag till min lilla Ellapuff och gå ut med hundarna, det var 100038 år sedan!

mysigt!

Tjodelou!

...

At night I pray
that soon your face will fade away.