You're not giving in.

Hej, jag har inte skrivit det senaste för att jag har varit alldeles för deppig.
Och om jag skriver då så blir det lätt dumt.
Det låter nästan som suicide letters, så jag låter bli i stället.
Allt är bara krångligt, och jag saknar pyttan jätte mycket.
Och allt är bara åt helvete just nu, på nästan alla fronter.
Därför vill jag göra en hyllning till alla som har funnits där för
mig den senaste tiden, jag är jätte tacksam.
Speciellt tack till dessa två personer som varit där lite extra:

Ella, alltså du är som en del av mig.
Utan dig skulle jag inte vara hel, bokstavligen.
Jag älskar dig så jävla mycket så att jag vill bita sönder din näsa!

Iza.

Jag skulle inte kunna leva utan dig, alla promenader, alla

skratt, alla flummflumm kvällar, du får mig att må bra honeybunt. <3

Jag älskar dig!

Mamma
Hon har tagit ledigt från jobbet och verkligen funnits där för mig när
jag nästan har varit rädd för mig själv.
Fått mig på bättre tankar.
Hon har även offrat mycket och tagit hand om pyttan när pappa jobbat
och jag har varit i skolan fast det inte var hon som ville ha hund
från början. Jag vet att hon gjorde det för min och pyttans skull och
det kommer jag att vara evigt tacksam för.

Pappa
Han var med mig när pyttan somnade in, och det var ett stort stöd.
Jag var verkligen tacksam att det var just han som var med.
Eftersom att det var vi två som hämtade henne nere i skåne,
och det var han förstod hur mycket hon faktiskt betydde för mig.
Det känndes lättare när han var med till slutet.

Nu ska jag sova, puss & tjo cupcakes. Y