Försöksutskriven?

Hej. Jag skulle egentligen varit i skolan nu.. men icke.
Dagen började bra, jag var i god tid och tog den tidiga bussen.
Men när bussen svängde in mot bussfickan och det var dags att kliva av
kände jag hur tårarna började sticka bakom ögonen.
Jag klev av och gick bestämt mot skolan. "Herregud Josefin, ta dig samman för i helvete!"

Men efter bara ett litet tag kom den dära tryckande kännslan i bröstet.
Jag känner mig som en finne överfylld av var som bara bultar och dunkar,
jag vill bara spräcka den och lätta på trycket.
Tillslut blir jag så jävla less på alltihopa så att jag bara vrålar rakt ut och får världens
sammanbrott mitt på gatan.
Jag måste ha sett ut som en försöksutskriven med allvarliga problem.

Allt blev bara suddigt. När jag är sån, då måste jag göra något drastiskt,
något som jag oftast ångrar efteråt.
Istället för att verkligen punktera finnen (mig) på riktigt & få massa ärr
så gör jag något annat, som att tex. Ta nya hål i örat med en nål, klippa mig
(det brukar oftast förvärra allting) möblera om som en galning, eller något annat.
Denna gången sprang jag raka vägen till hemköp och köppte två blonderingspaket.
Jag har försökt bli blond ett antal gånger efter att jag färgade det svart,
men det lyckas ju inte. Fast nu ska det bli blont!
Så jag tog det ljusaste som fanns och satte big på bussen hem.
Nu sitter jag här med blonderingscreme i håret,
och jag har knappt torkat av mig mascara ränderna på kinderna.
Det känns för fan inte friskt.. och det är det inte heller.

Puss & Tjo Cupcakes.