gah.

Nu är jag trött på detta, jag tänker bli mjölkare, eller bonde, eller något.
Vad har hänt egentligen ?
Folk går runt och tänker på villket gymnasium dem ska gå på, vad dem ska blir när dem blir stora,
hur dem ska få så bra ekonomi som möjligt så att dem kan göra sånt som
dem tycker är roligt och som att köpa saker, resa, och leva ett bra liv.
För man har ju bara ett, eller hur?
Men det livet egentligen går ut på från första början är nog att överleva.
Det låter skit tråkigt men det är nog så.
Förr i tiden för faktiskt inte alls så längesedan handlade det om att få mat på bordet
och villket jobb som hellst så att man kunde försörja sig,
och man kunde dö i förtid av något som vi idag bara tar någon medicin mot.
Visst är det bra att det har förändrats så att vi kan njuta lite också, men det är fortfarande inte så jävla självklart.
I andra länder är det fortfarande så, och vissa har det så i sverige också.
Alla vill ju ha ett bra jobb som man trivs med, och för det behöver man en bra utbildning.
Men alla kan inte få det.. Jag vet att jag bara babblar om kontiga saker.. men jag orkar inte.
Jag har fattat det nu, att om man har för höga drömmar och förväntningar på livet är det
lätt att man blir olycklig och deprimerad, för att så många av drömmarna man har är omöjliga att nå.
och man intalar sig själv att om man inte skulle nå dem så skulle man vara en olycklig människa, eller typ så.
Man borde glädja sig mer åt det man har, de små bonusarna i vardagen som gör att man mår bra.
Jag kan inte nå mina drömmar och jag kanske bara måste förstå det och nöja mig med att få villket jobb som hellst. För i slutändan är det det allt handlar om för många människor,
man har inte så många val som man tror att man har när man tänker på alla utbildningar och yrken.
Men om man nöjer sig med det så kan man nog vara lycklig ändå, fast man har ett mindre bra betalt jobb..
Jag vet inte.. jag blir bara så arg över att jag har så omöjliga mål i mitt liv,
varför kan jag inte bara må bra och ha lite verkligare drömmar ?

Tjo Cupcakes.