great.
BRAVO JOSEFIN!
Jag hade sovmorgon idag, och ändå
missade jag 10.20 bussen. Så nu måste jag vänta ända tills klockan
13.20 på nästa. Jag hinner alltså bara vara med på en formgivnings
lektion. Jag är så lyckad.
Jag är helt jävla borta i huvudet just nu, jag vet knappt vad
jag heter. Jag har så mycket att göra, men jag gör inget.
Jag bara sitter här. Varför sitter jag bara här för?
Jag ska läsa svenska-boken tills på onsdag, jag har massa kvar.
Jag måste plugga massa matte inför provet, och jag ligger jätte
mycket efter i det, eftersom att jag måste plugga inför provet
som jag fick ig på, samtidigt som jag ska hänga med i boken och
träna inför det kommande provet. Ursäkta, men hur
fan ska det gå till? Dessutom så fattar jag inget när det gäller
fn-grejen, jag har inte förberett mig över huvudtaget. Jag är totalt
misslyckad. Hur kunde jag tro att det skulle gå bra för mig nu,
och att jag skulle orka? Det är uppenbarligen något fel på mig
eftersom att jag failar i allt jag gör. Det är orättvist!
Jag vill också ha lite jävla IQ, hur gör man? Varför blir sakerna
aldrig bra som jag gör? Vad spelar det för roll att jag fick mvg
i bild och form, när jag har ig i matte? Jag hade gärna bytt ut
dom mot varandra. Jag vill inte ens bli designer eller arkitekt,
och jag vettefan varför jag ens valde den linjen, för att jag var
skoltrött antagligen. Men nu tänker jag inte byta, det pallar
jag inte igen. Jag får ryck på detta alltså!
Vad gör jag med mitt liv? Jag sitter här och surar, orkar knappt
träffa folk längre, inte ens de närmaste som jag inte ens
behöver "anstränga" mig inför. Jag orkar inte hitta på saker.
Jag vrålpluggar inte direkt, jag bara gör.
Och ändå försöker jag lyckas, det gör jag faktiskt.
Men det räcker liksom inte.
Varför räcker det inte när jag försöker som fan?
Nu ska jag sminka mig, ta den vingliga bussen in till stan,
gå in på skolan, få panik, ignorera paniken, bygga en
friggebod-modell, åka hem till pappa i vbg, vänta på att mamma
ska hämta mig och plocka upp ett paket på posten, sedan åka hem.

1 kommentarer:
Jo vet du Jossan, det räcker faktiskt att "försöka som Fan".
....om du låter andra vara dommare. Du själv är inte rättvis.
...mot dig själv menar jag.
Kram Mamms
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida